Rabatt på Louisiana Museum of Modern Art

Andra verk i Louisianas samling är Richard Longs stensättning, Shilpa Guptas moln av surrande mikrofoner och Louise Bourgeois ikoniska spindel. Säsongens presentation av verk ur Louisianas samling fyller hela södra flygeln, där det finns plats att visa några av de mest imponerande formaten och verken museet äger. Det gäller golvet, men självklart även väggarna där du kan uppleva tavlor och foton av bl.a. Thomas Demand, Mamma Anderssson, Julie Mehretu, Andreas Gursky och Wolfgang Tillmans. Och förresten ett enormt verk av den tidigt avlidne konstnären Michel Majerus – ytterligare ett nyförvärv i museets samling.

Njut även av ett antal utsökta verk av t.ex. Picasso, Miró, Delaunay och Kandinsky från Ascher Collection. Precis vid ingången till Södra flygeln visas nu igen en serie små verk på papper, donerade till Louisiana av Celia Ascher, en av museets mest trogna anhängare genom tiderna. Det är en utsökt samling teckningar och gouacher från framför allt tidig rysk och europeisk konstruktivism, som hon donerade i sitt eget och sin man Josephs namn. Även om formaten är små är det verk som tillsammans ger en avgörande inblick i en av de viktigaste konsttrenderna från tidigt 1900-tal – med verk av konstruktivismens pionjärer i Ryssland, Bauhaus i Tyskland och de Stijl i Nederländerna, som bl.a. samt Abstraction- Création i Paris.

Det hemska, groteska, absurda och komiska möts i den amerikanska konstnären Dana Schutz, som föddes 1976 i Michigan och idag bor och arbetar i Brooklyn. Sedan två decennier tillbaka har hon utmärkt sig med sin sagolika berättarkraft, starka färger och känsla för det dramatiska – en sagomålare för vår tid.

Även om Schutzs konst kan verka bister, krass, till och med nästan frånstötande, lyckas den också locka, till och med nästan förtrolla. Och så känner man hennes djupa, underliggande humanism och lyhördhet för samhället och den tid vi lever tillsammans.

Dana Schutz är mån om människor och våra ömsesidiga relationer – allt som skiljer oss åt, binder oss samman och äger rum mellan oss – därav titeln på utställningen Between Us.

Pirosmani är en nationalklenod, presenterad internationellt på bl.a. Louvren, Albertina i Wien och nu i Humlebæk på Louisiana. Under sin livstid pratade Pirosmanis med alla, från folk på gatan och på pubar till avantgardistiska konstnärer och författare. Hans konst överbryggade världar, den firade en känsla av tillhörighet och engagemang. Det är här Pirosmani levererar med bilder som är raka, monumentala i sin enkelhet, lysande i sin färgstarka mot en bakgrund av svart duk. De är inte privata, de är inte psykologiska, utan snarare bilder i och för det offentliga rummet, där människor möter djur, där människor äter tillsammans, där människor rör sig. Och även om de är säregna och skildringar av en svunnen värld, finns det en omedelbarhet i detta som talar direkt till oss över tid och plats.

Oavsett om mediet är måleri, teckning, performance, video, skulptur, teater, musik – eller en blandning av allt – måste man oftast både gråta och skratta med Ragnar Kjartansson. Den isländska konstnären (f. 1976) har gjort spänningen mellan tragedi och komedi till sitt signum, och hans verk pendlar tvetydigt mellan det känsliga och det klyschiga, det filosofiska och det platta, och mellan existentiellt allvar och poplätthet.

Ragnar Kjartansson förenar en mängd konstnärliga genrer, medier och roller. Han är både en karikerad landskapsmålare och en performancekonstnär som gång på gång strippar ner machomannen till huden. Han är regissör och musiker, komiker och showman, romantiker, kritiker och bildkonstnär. I sina verk använder han en mängd referenser – historiska, konsthistoriska, litterära, politiska och popkulturella – som alla härrör från ett nyfiket engagemang i vår hantering av världen här och nu.

Ragnar Kjartansson har ställt ut på många av världens ledande konstinstitutioner och på Louisiana visas han nu i en fortsättning på den omfattande presentationsserien av andra huvudfigurer inom området samtidskonst av multimediapraktik - Marina Abramovic, Pipilotti Rist, Mika Rottenberg och Arthur Jafa – som alla förenar performance, film, ljud och skulptur i rumsliga iscensättningar.

Cave_bureau 3D-scannar grottorna och översätter deras former till installation och arkitektur, vilket utgör ramarna för förslag till till exempel 'Kokorridoren', en restaurering av massajernas vandringsleder genom Nairobi, och insamling av vatten för vilda djur och natur runt grottorna. Samtidigt är alla projekt en diskussion om hur ett museum för afrikansk kultur under antropocentiden kunde se ut.

Grottorna vittnar om Kenyas kultur- och naturhistoria. Här bodde förmodligen några av de tidigaste hominiderna, de bosatte sig här och gjorde grottorna till människans allra första arkitektur. Här vattnade massajerna senare sin boskap, här hölls slavar fångna i samband med den östafrikanska slavhandeln och här bildade kenyanska frihetskämpar en front mot den brittiska kolonialmakten.

Konstnären står som en central gestalt i det samtida måleriet. Hon behandlar hur kultur och identitet formas av de berättelser som berättas – och av de som glöms bort. De ofta färgstarka bildytorna i hennes monumentala målningar och installationer kryllar av övermålade teckningar, skrifter, figurer och symboler. Och Báez hämtar tydligt inspiration från karibisk kultur, präglad av folksagor, kolonial ockupation, revolution och splittrade samhällen.

Firelei Báez konst lyfter fram och omtolkar exakt den karibiska identiteten – och hur vi generellt förstår kulturella identiteter. I verken blandas verkliga händelser och science fiction för att skapa nya varelser och världar: Färgglada kvinnokroppar, överlagrade över maritima kartor. En alternativ Atlantis, befolkad av ättlingar till drunknade slavar. Mystiska hybridvarelser som är hälften krukväxter, hälften damben.

Från Firelei Báez sida verkar det vara ett försök – genom nya visuella koder – att skapa mer nyanserade porträtt av marginaliserade grupper. Utställningen på Louisiana blir den första stora separatutställningen av hennes konst i Europa.

Med en stor tematisk utställning om mänsklig kreativitet – och vad det betyder för alla processer vi orienterar oss i och med – rundar Louisiana av året och tar ett kliv framåt in i 2024. Här skrivs ett nytt och tungt vägande kapitel i serien av ”fantastiska berättelser”, där museet blandar konst- och kulturhistoria för att skapa större, djupare och mer perspektivrika berättelser – som tidigare varit fallet med t.ex. Arktis, Månen eller Moder.

Den skapande människan blir därmed en tvärvetenskaplig utställning som omfattar konst, litteratur, kulturhistoria, sociologi, vetenskap m.m. Den ska inte bara titta på kulturområdet, utan på samhället i stort, och visa hur kreativa processer är avgörande i alla "hörn" och på alla nivåer. Därför är det inte heller en hyllning till konsten utan snarare till den konstnärliga processen, som är lika avgörande inom vetenskapen som i ateljén.

Kreativitet handlar kanske mer om hur man jobbar än om vad man jobbar med. Varför det också är något vi alla har potential att göra, oavsett vad vi gör. Och i den meningen är det avgörande för oss: att vi inte i det oändliga gör samma sak, utan utvecklar och återuppfinner oss själva och våra behov hela tiden. Det kreativa är alltså något i grunden mänskligt – en kärna av humanismen.

Utställningen kommer att delas upp i flera kapitel och börjar med Barnet och Maskinen, som representerar två centrala motiv i vår kultur och föreställningar om det kreativa. Den andra delen fokuserar på den kreativa processen, samlad i två huvudkapitel Tid och Korspollinering. värdet av det vi annars sällan värdesätter i vårt samhälle, vare sig det är i arbetslivet, utbildningssystemet eller vårt eget inre liv. Det kan t.ex. vara tristess, överhoppningshandlingar och den djupa sömnen – eller det att ge sig själv gott om tid och våga misslyckas.